Sanktioner sliter isär det iranska samhället

I sitt tal till nationen, natten till onsdagen, lovade USA:s president Barack Obama att lägga in sitt veto om kongressen driver igenom utökade sanktioner mot Iran. Sådana sanktioner skulle ”garantera att diplomatin misslyckas”, sade Obama. De redan hårda sanktionerna skapar splittring mellan olika samhällsgrupper i Iran.

SvD/ Perspektiv 

Förhandlingarna om Irans kärnteknikprogram har varit svåra och fruktlösa och i slutet av november sköts tidsfristen fram till den 30 juni. Målet är nu att nå en politisk överenskommelse senast den 1 mars.

Det är för att inte sabotera de komplexa samtalen som Obama nu motsätter sig nya sanktioner från den republikanskt dominerade kongressen även om han var tydlig med att USA fortfarande är berett att ta till vapen för att stoppa Iran från att skaffa kärnvapen. Obamas inställning fick direkt kritik av republikaner som kallade den ett sätt att ”belöna iranierna med mer tid”.

Men sanktionerna är redan nu mycket omfattande mot Iran, i praktiken de tyngsta som riktats mot ett land i FN:s historia. Enligt sanktionerna är alla vapen- eller försvarstekniska avtal med Iran strikt förbjudna. De ekonomiskt tyngsta sanktionerna är riktade mot oljeindustrin och centralbanken vilket har handikappat Irans ekonomi från 2011. 

Det finns fyra parallella sanktioner mot Iran utfärdade av olika parter: FN:s säkerhetsråd, EU, USA:s kongress och USA:s regering. Alla misstänker att Irans nukleära aktiviteter har militära syften.

De amerikanska sanktionerna utgår från logiken: ”Är du inte med oss så är du med fienden.” Alla världens företag tvingas välja vilken marknad de vill verka på: den amerikanska eller den iranska. De företag som vill sluta avtal på mer än 20 miljon dollar med Iran, tvingas lämna USA-marknaden.

Naturligtvis kommer det ta mycket lång tid för den iranska ekonomin att komma tillbaka till samma BNP-nivåer som före sanktionerna. Man kan särskilt peka ut tre särskilda skadliga effekter som söndrar det iranska samhället.

1. Militären styr ekonomin. En av de värsta konsekvenserna av sanktionerna är den ökade militära interventionen i den iranska ekonomin. Iranska Revolutionsgardet (Sepah) har tagit över flera sektorer som tidigare var privata med hänvisning till det ekonomiska nödläget. Sepah är inblandat i nästan alla ekonomiska aktiviteter: oljeprojekt, bankväsende, export och import, telekommunikation samt i infrastrukturprojekt som väg- och bostadsbyggande och utbyggnad av kollektivtrafiken.

I Iran kallar reformvännerna nu Sepah hånfullt för ”Rantkhar”. Det betyder att de kan lukta pengar på långt håll och eftersom de har särskild access till känslig informationen kan de lätt förstå vilka projekt som är mest vinstgivande.

De internationella sanktionerna har alltså varit till god hjälp för Sepah att lägga ekonomiska konkurrenter bakom sig. Hamid Tehranfar, Irans centralbank har sagt att det finns 7 000 finansiella enheter i Irans ekonomi som inte betalar skatt. Sepah står bakom de flesta av dem och står uppskattningsvis för 30-40 procent av Irans svarta ekonomi.

2. Negativa sociala konsekvenser. Från att sanktionerna infördes och började slå mot ekonomin har det varit tydligt att både Sepah och Vezarate Etela'at - som är Irans säkerhetsdepartement - begränsat medborgarnas sociala aktiviteter och frihet.

När nyheter om den försämrade ekonomiska situationen utvidgades med ökad rapportering i tidningarna även om korruption och skenande inflation reagerade myndigheterna. Sepah och säkerhetspolisen har därför gripit en mängd journalister, stängt flera tidningar och infört nya censuråtgärder för att hindra medierna från att rapportera om den ekonomiska katastrofen. Även musikkonserter har begränsats och flera nya filmer tillåts inte att visa med hänvisning till nödläget. Sådana repressiva åtgärder föder olyckliga spiraler, mer kapital flyr landet och fler välutbildade människor utvandrar. Enligt Abas Millani, iransk professor på Stanford-universitetet, har antalet iranier som emigrerat ökat med 300 gånger varav många tillhör landets bäst utbildade.

3. De ekonomiska klasskillnaderna ökar. Enligt statistik från Irans centralbank krympte landets ekonomi mellan 2012-2014. Enligt en färsk centralbanksrapport saknar 24 procent av iranierna ett riktigt jobb eller har två eller tre olika småjobb för att kunna försörja sina familjer.

Enligt Transparency Internationals korruptionsindex ligger Iran på 144, vilket betyder att landet är systematiskt korrupt. Nyligen medgav regeringen att man har belägg för att tiotals miljarder dollar i oljeintäkter har överförts till 63 individers konton. Pengarna har på hemliga och privata vägar slussats ur landet eftersom Irans centralbankskonton är blockerade. Pengarna går inte att spåra enligt regeringen eftersom konton är registrerade i falska namn och finns i andra länder.

Samtidigt förbrukar iranierna 30 procent mindre matvaror efter sanktionernas införande. Minskningen inkluderar även brödförbrukningen som är central i iranska kostvanor och för många familjers överlevnad. Kontrasterna blir därför enorma. I norra Teheran finns Sepah-anknutna företagare, som på olika sätt lyckas slå mynt av eller kringgå sanktionerna, och som kan köra Porschar värda flera miljoner svenska kronor. I södra delen av huvudstaden bor vanliga familjer som inte har kunnat äta kött på flera månader.

Att inkomstklyftorna vuxit dramatiskt bevisas av att det i dag finns iranska sajter som marknadsför bilar för två miljoner kronor och takvåningar som säljs för 50 miljoner. Sådana kontraster skapar stora sociala spänningar och de kommer att finnas kvar oavsett vad som händer med sanktionerna.